Edouard Schmitz:”Hoppas att folk i framtiden ska prata om King Edouard”

När han rider in på banan ser han väldigt lugn och samlad ut. I superfinalen i Prag hade Edouard Schmitz avgörandet i egna händer – som sista startande var han tvungen att rida felfritt och snabbt för att laget Miami Celtics skulle ta hem segern. Och han lyckades.

I Scandinavium säkrade han sedan sin plats i världscupfinalen. 

Du ser alltid så lugn ut när du rider. Har du inga nerver?
– Jag är nog inte alls så lugn som det kan se ut. Tvärt om, jag brukar bli så nervös så att det känns som om hjärnan stängs av. Du är ju inte bättre på tävling än vad du är på träning, och jag har under lång tid tränat på rätt saker och då fungerar ridningen per automatik. Det gäller nog att inte tänka för mycket utan att göra på samma sätt som man brukar. 

Vem tränar du för?
– Jag är baserad hos familjen Fuchs och får otroligt mycket hjälp av främst Thomas men också Martin. Jag flyttade till dem med mina hästar direkt när jag hade slutat grundskolan och har varit där i sex år nu. Det är galet hur mycket de vet om hästar och ridning och deras passion för hästar är otrolig. Det är också roligt att de är så entusiastiska över mina framgångar. Där vill jag stanna så länge jag får – jag lär mig så vansinnigt mycket hela tiden.

Du har flera gånger visat att du är en riktigt snabb ryttare, vad beror det på?
– Jag har alltid gillat fart och åker till exempel mycket slalom. När jag red ponny var det alltid kompisar som red snabbare än mig och retade mig lite för det. Så då gällde det att träna hårdare. Det här gjorde mig också ännu mer tävlingsinriktad. Ju mer jag har lärt mig, desto mer försöker jag få med mig farten tillsammans med hästarna. Och jag gillar verkligen att rida omhoppningar.

Varför började du rida?
– Det är faktiskt en jättebra fråga. Jag kommer inte från någon hästfamilj, men jag har alltid gillat djur och jag gillar att tävla. Jag tycker dessutom det är rätt roligt med fart och då blev hoppning en bra kombination. Jag började rida ponny när jag var 7-8 år. Det tog ett tag att övertyga familjen om att det här var rätt val men i dag är det ingen som protesterar. I stället åker de med på de riktigt stora tävlingarna, så alla var med i Herning och kommer att åka med till Omaha.

Hur mycket tränar du dig själv?
– Jag gillar att springa, men alla som ser mig inser att jag inte är så förtjust i att hänga på gymmet. Det här med vikter är inte min grej. Sedan är förstås skidåkningen också en form av träning, men mest rider jag.

Det senaste året har du visat upp en mängd med fina framgångar och resultat. Känner du att pressen ökar på dig?
– Nej, jag känner mig fortfarande som en outsider och fokuserar på mig själv och mitt resultat. Om jag rider en GP med tre nedslag är det ingen som bryr sig, det är skillnad för en sådan som Henrik von Eckermann – där märker alla om han har en sämre dag. Det är klart att man hoppas att folk i framtiden ska prata om King Edouard i stället för King Edward – men där har jag något att jobba på.

Jobbar du med att sälja hästar och träna ryttare också?
– Förra året gick verksamheten ihop tack vare sponsorpengar och prispengar. Jag hoppas att jag kan fortsätta att ha det så. Quono äger familjen själv och det känns skönt att veta att han inte kommer att säljas. Garmin ägs av familjen Fasana som har hjälpt mig med hästar från start. Inte heller han är till salu. 

Vad har du för mål?
– Jag är egentligen inte någon som sätter mål på det viset. Jag försöker göra mitt bästa hela tiden. Som nu i Omaha hoppas jag förstås på att det ska gå så bra som möjligt men vad det är får vi väl se. Jag vet i alla fall att både jag och hästarna är i bra form för tillfället. Men sen är det klart att OS finns på min önskelista. Jag tror att alla idrottare drömmer om att vara med på ett OS. För Schweiz handlar det dock först och främst att se till att vi kvalar dit. Därför blir årets fokus att göra bra ifrån oss på EM så att vi får en OS-biljett. Vi hade en uppladdning i Basel där hela teamet gick igenom vår tävlingsplanering. Så jag kommer i första hand inte att vara med i något GCL-lag i år eftersom det blir för mycket för hästarna. OS är mycket viktigare. 

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 3/2023.