André Brandt inför 1,55-debuten: ”Jag ska kämpa som fan”

– Jag gick säkert igenom banan två hundra gånger – och jag försökte verkligen se mig själv rida banan, rida banan, rida banan, säger André Brandt dagen efter den felfria femstjärniga 1,50-debuten med El Qlassico TT (SWB val f-11 e Quintender-El Bundy, uppf Karin och Ove Råhnägen, äg Farman Zetterman AB) inför hemmapubliken i Scandinavium.

Han är glad att han startade ganska sent i startfältet, för då hann han se några ekipage innan.
– Tekniskt var det en ganska svår bana, det var ganska stort för mig som inte har ridit en sådan här klass innan, och jag försökte verkligen bara gå in och memorera banan. Både när jag gick banan, när jag satt på läktaren och när jag skrittade och hoppade fram.

Krävs mer precision

André Brandt är inte nybörjare på 1,50 men att rida femstjärnigt är skillnad.
– Det blir så mycket mer tekniskt svårt, maxtiden dras åt ännu mer, så man måste ha ännu högre tempo. Då krävs det ännu mer precision. Hästarna är också bättre, så banbyggaren måste bygga svårt och bygga stort för att det ska bli en utmaning.

Av 43 startande ekipage var det nio felfria, André Brandt red in som nia, och tre ekipage hade tidsfel.
– Jag var väldigt glad att jag red inom maxtiden, säger han och ler stort.

Vad gick genom huvudet när du stod i gången på väg in?
– Jag tror inte att jag tänkte på någonting – jag tror det var helt svart. Jag var bara så fokuserad på att rida in och hinna visa den gula vattenoxern.

Jag tror inte att jag tänkte på någonting – jag tror det var helt svart.

André Brandt om vad han tänkte innan starten

Inför U25-ryttarnas starter spelades det upp filmade intervjuer på jumbotronen inne i Scandinavium, vilket gav lite respit att göra det sistnämnda.
– Det var väldigt bra, för då fick vi lite extra tid. Jag hann visa den där vattenmattan och rida intill väggen där, för det var väldigt många som kom där och hoppade lite ifrån publiken. Jag ville verkligen komma ut på den bågen, för det var en ganska stor oxer på slutet när hästarna kan få mjölksyra. Framför allt min häst som inte har hoppat så många stora hinder på rad innan.

– Så det var nog ganska svart i huvudet och fokus på det jag skulle göra innan jag fick startsignal.

Tydlig plan i slutet

André Brandt är beridare på Magic Park och El Qlassico ägs också av Farman Zetterman AB. Som alltid gick han banan med Royne Zetterman, som har all rutin i världen.
– Det var ganska många klurigheter, säger André Brandt.

Sista linjen var en tillbakasväng mot ett rangligt rött plankräcke, därefter var det en båge mot den gula vattenoxern och sedan en stor oxer på slutet.
– Royne och Sofia sa att jag måste rida tillbakasvängen och plankan som ett hinder, och inte fokusera på de andra två. Jag behövde hoppa det helt rakt så att jag kunde få sex steg och fortsätta ut på bågen, så att det inte blev innerkant eller normala steg, utan att jag verkligen kunde galoppera fram de sex stegen.

U25-ryttaren Viktor Edvinsson gjorde också en väldigt fin 1,50-runda, men fick dessvärre med sig en bom på just vattenoxern i slutet.
– Han skulle också bara ha hoppat lite rakare på plankan och ridit ut lite mer på bågen, så att man bara kan få en ”najs” framåtdistans på alla stegen, säger André Brandt om sin vän.

Nerverna måste tyglas

Ju bättre det går, desto svårare kan det också bli att hålla nollan – är det inte så?
– Man är ju lite ”excited”, men där får man bara samla ihop nerverna och gå in i sig själv. Bara fortsätta göra samma sak hela vägen, hela vägen, hela vägen.

– I sådana fall är det skönare att riva i början, men det är det som är det mentala. Du måste hålla nerverna i styr och ha koll och kontroll. Jag har själv ridit bort mig i slutet på banan flera gånger. För då är man ju så nära den där felfria rundan. Man slappnar av lite och så är hästen lite trött – och egentligen är det då som den behöver mest support. Det är då man måste stötta upp ännu mer, när den är lite trött på slutet.

Jag har själv ridit bort mig i slutet på banan flera gånger. För då är man ju så nära den där felfria rundan.

André Brandt

Lördagens 1,55-klass blir den tredje för El Qlassico, som även gick 1,45-klassen i torsdags. Han brukar vara väldigt spänd första dagen, men det var han inte alls, berättar André Brandt. Ett litet misstag gav ett nedslag, men i övrigt var det inga problem.
– Han kändes väldigt bra och i 1,50-klassen kändes han också väldigt bra.

Hur går tankarna kring Gothenburg Trophy och 1,55-debuten?
– Jag är bara astaggad.

Hur ser du på det klivet?
– Jag tänker nog inte att det är så stort nu, jag kommer nog tänka att det är större när jag kommer hem – efter tävlingen. Och jag tror det är ganska bra att jag tänker så. Då håller jag mig nog lite mer lugn och ”relaxed”.

Jag ska kämpa som fan. Kommer jag till omhoppning ska jag visa att jag kan rida fort.

André Brandt inför 1,55-debuten

Vad tror du om orken hos El Qlassico ikväll – stora klasser suger ju en del?
– Han har inte gjort något sådant här innan, han kan ju få en bom för att han har mjölksyra – men han är stark. Jag ska rida honom lite lätt vid sju och sedan är det inte långt kvar, säger André Brandt.

Vad är planen?
– Jag ska kämpa som fan. Kommer jag till omhoppning ska jag visa att jag kan rida fort.

André Brandt har ridit El Qlassico till och från i två och ett halvt år, och haft fina framgångar upp till 1,50. Om han får behålla hästen nu när den även får visa upp sig i internationella sammanhang vet han inte riktigt. Men han hoppas.
– Jag hoppas verkligen att jag får chansen att göra fler stora klasser med honom. Han är helt fantastisk.

”Bra erfarenhet för båda”

Royne Zetterman är stolt över sin beridare och adept. Hur det ska gå i kvällens 1,55-debut har han lite svårt att sia om, men förtroendet är stort både för André och ”Elvis”.
– André rider jäkligt bra, men han har aldrig gjort det innan. Hästen är också väldigt kapabel, men den har aldrig gjort det innan heller. Det är en bra erfarenhet för dem båda, men sedan får vi se vad det blir. Det handlar inte om att de inte skulle vara kapabla, men båda två har precis debuterat internationellt den här veckan. Innan detta har de kanske hoppat fem, sex 1,50 nationellt, säger Royne Zetterman.

André rider jäkligt bra, men han har aldrig gjort det innan. Hästen är också väldigt kapabel, men den har aldrig gjort det innan heller.

Royne Zetterman inför 1,55-debuten

– Hästen är också stor och gör sig egentligen bättre inomhus, men vi har hittat ett väldigt bra bett som gör att André kan ha så bra precision som möjligt. Hästen är i form och alla grejer är på plats.

Det nya bettet, som varit med sedan 1,50-segern i Borås, är en tredelad pelhamstång som både André och El Qlassico trivs väldigt bra med.
– Hästen är så försiktig och när André lägger på ben vill den gå iväg. Den blir stark och springer under sig, och blir ännu mer försiktig. Med det nya bettet kan André ha honom väldigt fint mellan hand och skänkel.

När André Brandt började som beridare på Magic Park för ett par år sedan hade han med sig El Qlassico som han red åt en annan hästägare. Royne köpte dock hästen ganska snabbt.

Hur fin är El Qlassico?
– Jag vågar inte säga för mycket, man vet aldrig förrän de har provat på de här sakerna – men den är väldigt fin. Det ser ut som att den kan hoppa vad som helst, den är försiktig och har allting som krävs.

”Vi driver ett handelsstall”

Många rycker förstås i honom, är tanken att han ska säljas?
– Vi driver ett handelsstall där vi tar fram och säljer hästar. När hästarna säljs tar vi fram nya och säljer. Vi har omkostnader på 8,5 miljon kronor om året, och är man inte gjord av pengar så måste man sälja för att få verksamheten att gå runt. Det vet André också, säger Royne Zetterman.

Idealiskt hade varit om någon hade tyckt att det vore kul att följa André och investera i hästen.

Royne Zetterman

Alldeles nyligen såldes en av Andrés andra 1,50-hästar, nämligen Helios som Ebba Kewenter tagit över. Oavsett vad som händer med El Qlassico kommer det fler lovande hästar strax bakom, och bakom dessa kommer det ännu fler lovande unga hästar. Inte minst 8-årige hingsten Kornet V som visar stor potential. Där finns även Jones som André tog NM-silver med i somras och 9-åriga Edith samt Paisley Park som bara behöver lite mer rutin.

– Det optimala hade varit om någon hade fått upp ögonen för André och velat köpa ut hästen, så att André kan fortsätta rida den. Idealiskt hade varit om någon hade tyckt att det vore kul att följa André och investera i hästen.

Om de går till omhoppning ikväll, vad säger du till André då?
– Vi kommer inte att ändra på något som vi inte hade gjort på en nationell tävling. Jag vet att både han och hästen är kapabla och jag kommer inte säga till honom att rida en sekund långsammare än han brukar. André är tuff och hamnar han där, då är jag säker på att ”he will go for it”.