Trotsiga unghästen Diabelle har mognat

Diabelle EMS (sto -14, e Diarado’s Boy-Quite Easy, uppf/äg Erik Strömqvist) är naturligt snabb, något som kom väl till pass i den stora omhoppningen – hela 16 av de 24 finalekipagen tog sig dit. Pontus Westergren hade bestämt sig, efter förra årets fjärdeplats i 6-årsfinalen där han rev sista hindret men var snabbast skulle han – trots det återigen något otacksamma utgångsläget med att starta som tvåa i omhoppningen – inte ge bort segern.

– Hästen skötte sig fantastiskt, hon är en sådan kämpe – hon gör allt för mig. Nu var det många felfria så det var bara att satsa. Jag red så fort jag kunde, konstaterar han.  

Diabelle har samlat på sig en hel del rutin trots sin unga ålder, med start på unghäst-VM och flera segrar och placeringar även internationellt.
– Hon är van vid att gå omhoppning och hon är alltid cool och lugn – jag visste att jag kunde rida fort här idag. Visst, hon kan bli lite busig och bumpa runt lite, men hon är alltid med på noterna och gör sitt bästa. Det är en fantastisk häst.

Bestämd 3-åring

När Diabelle flyttade till Pontus Westergren som 3-åring var det inte en häst som direkt imponerade på sin omgivning.
– Då var hon liten och hade sin egen vilja – skulle jag svänga höger så vände hon vänster, skulle jag gasa så bromsade hon, hon gjorde allt tvärtemot. Vi kallade henne för ”lilla svartrockaren”, en sådan som satt längst bak i klassrummet och pekade finger åt läraren, säger Pontus med ett skratt.

Stoet fick Pontus sambo Suzanne Sjögren att ifrågasätta om hon var värd att satsa på.
– Diabelle ville inte göra som alla andra, men nu gör hon allt jag ber om. Hon var egentligen ganska dålig från början – hon typ ramlade över hindren och ville gå sin egen väg – och min sambo var tveksam till om vi verkligen skulle lägga ner tid på henne. Men jag har alltid gillat henne, så jag sa att du kommer att få se, hon kommer att bli bra.

En extra växel

Pontus Westergren fick rätt – Diabelle mognade och visade sig vara en stjärna.
– Efter varje gång hon hade varit inne på banan så kom hon ut och hade gjort ett bra jobb, hon försökte alltid. Hon växte under året som 4-åring och när vi i slutet av det året började hoppa lite högre så var hon outstanding, då märkte man att när det behövdes en extra växel så fixade hon det.

Pontus konstaterar att stoet dock inte är den som vinner några tävlingar på framhoppningen.
– Det är en underbar häst, men hon ser inte så mycket ut för världen och det är det som är så roligt – när hon hoppar ett lågt hinder så tänker man ”oj, hon kan nog inte hoppa så mycket högre” men det spelar ingen roll hur högt det är.

Tagit coronapausen med ro

Uppehållet under coronapandemin har inte bekommit Diabelle, som trivs lika bra i hagen som på tävlingsbanan. Hur framtiden ser ut är dock oviss – stoet är uppfödd och ägd av familjen Strömqvist, som annars mest ägnar sig åt dressyr, och ska nu säljas. Det finns därför inga direkta planer för fler tävlingar med Pontus i nuläget.
– Vi får se hur det blir med inomhushoppningarna framöver, om de kommer igång satsar vi mot Breeders om hon är kvar.