SM i toppklass – och kanske inte för sista gången

Det var spänning fram till de sista sprången i seniorernas final i Falsterbo. Det var där Peder Fredricson och H&M Crusader Ice som sista ekipage ut fick ett nedslag, på det utslagsgivande räcket med ett vågplank i topp.

− Jag vet inte vad som hände där, jag får analysera det senare, säger Peder om rivningen.
− Han hoppade bra, men jag fick inte tillbaka honom riktigt där. De här höjderna är fortfarande lite omtumlande för honom.
− Silvermedaljen är den medaljen som ingen vill ha, konstaterar han men ler samtidigt.

Rolf-Göran Bengtsson och Ermindo W (KWPN, hingst, f-09 e Singapore-Carinjo, uppf  A.P. De Wit, Reuver, äg Nielsdotter AB, Stall Bengtsson) blev ensam felfri i seniorfinalen och tog därmed sitt första SM-guld sedan ponnytiden.

− Jag får tacka Peder, jag kunde inte göra så mycket mer. Pressen hamnade på Peder, och banan var definitivt inte lätt. Jag hade inte räknat med att det skulle vara den klassen på banan, säger Rolf-Göran och jämför finalbanan med en omgång i Nations Cup.

− Det var en rejäl bana, särskilt på slutet, och teknisk. Det blev bra sport, och banbyggaren Fredrik Malm har fått till det bra. Klarar du sådana här banor i tre dagar så vet du att du har en bra häst.

Hoppningens förbundskapten Henrik Ankarcrona drar också en del slutsatser efter mästerskapen.
− En av dem är att jag aldrig har räknat ut Rolf-Göran. En annan är att de här banorna är de tuffaste många av landslagsryttarna kommer att hoppa under hela detta år.

− Vi hade bara en nolla i finalen, men inte heller några katastrofrundor. Jag är glad över att det var en bra nivå och många fina ritter, men man ser också att alla inte riktigt är tränade det här året för en sådan bana.

Även Peder Fredricson lovordar banorna under SM.
− Det var suveränt. Tidshoppningen hade trevliga distanser, och jag är jätteglad över att finalbanan var en riktig bana som ställde frågor. Det var utvecklande för min häst.

Frågan är om det måste till en pandemi för att de bästa svenska ryttarna ska rida SM. Svaret är inte helt givet.
− SM är jätteviktigt och om vi kan skapa rätt förutsättningar kan vi få fler ryttare att hålla sig hemma och tävla. Men i valet mellan SM och femstjärniga tävlingar eller nationshoppningar blir det inte lätt, och jag kan aldrig tvinga någon att göra en viss tävling, säger Henrik Ankarcrona.

− Men kanske om SM gick i maj, innan nationshoppningarna går igång, funderar hoppningens förbundskapten.

Även tävlingsledaren Jana Wannius lovordar banorna, och är nöjd med hela arrangemanget.
− Jag hade stora förväntningar på detta, och de har överträffats. Jag kan inte nog säga hur stolt jag är över våra banbyggare. De håller världsklass.
− I finalen hade vi sex ryttare inom ett nedslag. Jag sa till Fredrik Malm att jag inte ville ha någon som ledde med stor marginal utan ha spänning fram till sista ryttaren. Och det fick vi, säger Jana Wannius.